Jag har aldrig, vare sig förr eller senare, mött en så kreativ miljö som dessa år i mitten av 70-talet. Det vimlade av vissångare och visdiktare, var och en med sin speciella ingång och sina speciella uttryck. Det var naturligt att även jag skulle finna utlopp för eget skapande. Jag ville dock mer än jag kunde. Vad jag inte visste var hur lång och mödosam processen är. Hur varje visa av rang måste långsamt växa fram i en process som ofta kan sträcka sig över flera månader.
Speciellt gällde detta texterna. Rim, versmått och innehåll ska skapa en enhet som dessutom måste förhålla sig till melodi. Jag grubblade länge bara på själva definitionen av begreppet "en visa". Min egna definition blev att en visa består av text och musik i symbios där båda faktorerna kan brytas ut och fungera fristående. En bra visa kan läsas som dikt eller spelas instrumentalt. Men tillsammans skapar de en enhet där 1+1=3.
Eftersom mitt egna skrivande, på den tiden var minst sagt uselt (Något jag tack och lov var medveten om) så ägnade jag mig till en början åt att tonsätta andras dikter. Då helst av avlidna poeter som inte kunde försvara sig.
Av olika orsaker blev Lars Forsell den första diktare jag verkligen grävde mig in i. Jag slet mer eller mindre ut hans samling "Visor svarta och röda". Där hittade jag en svit kallad Yeatesvariationer och där hittade jag en dikt kallad "Alltid skall den yngling", vilken rörde vid mitt inre. Det blev en melodi i moll mycket inspirerad av "Visa i Midsommartid". Senare tonsattes dikten även av vissångerskan Toby Johansson, vilken hade varit min guide till Lars Forsells dikter. Detta hade man kunnat leva med men när även en tonsättning av Yvonne af Uggles dök upp började det kännas lite fånigt och jag lade tillbaka melodin i arkivet.
Av en ren slump lyckades jag hitta originalet "For Anne Gregory" av William Butler Yates och upptäckte att Lars Forsell hade i och för sig tolkat innehållet men behållit metern. Det var bara att plocka upp melodin igen - men med ny text. En av de få jag sjunger på engelska f.ö.
For Anne Gregory av Clas Kristiansson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar